Idag ska det handla om ett jävla släkte. En grupp människor, så vämjeliga, arroganta, själviska, och ilskna, att de får mig att blekna. Eftersom jag numera tar ganska långa promenader dagligen, dessutom i princip frivilligt, så råkar jag ut för den här gruppen allt oftare....och jag är mäkta förbittrad över att de överhuvudtaget existerar.
Just det. Cyklistsvin. När blev dessa trikåförsedda horjävlar utsedda till regenter av samtliga asfalterade ytor? Inte nog med att de har bögiga små LED-lampor som fucking blinkar, så att gemene man ska få ett epilepsianfall när de kommer mot en, nu ska de bestämma var man får promenera också. Åtskilliga gånger har jag fått ta emot kommentarer som "gångbanan är på den sidan" och dylikt. Problemet är att när det ligger en massa snö och modd på den delade gång/cykelbanan, så är det lite svårt för mig att bedöma vad som är vad. Naturligtvis resulterar deras gnäll i fruktansvärda förolämpningar och könsord från mig, vilket inte direkt uppmanar dom till att stanna till och disktuera saken, och tur är väl det. De som känner mig vet att jag är väldigt väldigt tolerant mot vänner och bekanta, men random fucking people som ska styra mig, och mitt beteende har jag svårt för. Jag ska inte vara pseudo-tuff och säga saker som att "det är inte ofta jag tappar humöret, men när jag väl gör det så jävlar", eller nåt annat skit, men jag blir på fullaste allvar rädd för mina egna tankar när jag väl blir arg på någon. I grund och botten anser jag att det är Marcus fel, eftersom han fick mig att börja lyssna på black metal för 4-5 år sen, och den musiken får mig att tänka onda tankar. Ok, den meningen var menad som ett skämt faktiskt. Men seriöst. Vad har en liten rutten cyklist att komma med? Jag kan alltid promenera hem och hämta min bil. Ändras spelreglerna då tro? Det tror jag. Ska vi titta lite på förutsättningarna? Cyklist:
- 1 rostig gammal Crescent med 3 växlar
- inga hästkrafter, och en åsna bakom styret
- extremt tighta, svettiga byxor
- töntiga små LED-ljus
Jag:
- strax under 200 hästkrafter
- sydeuropeiskt temperament, minst sagt
- 1700 kg stål från Trollhättan
- en önskan att förvandla just dig till kylarprydnad
Så ett förslag till alla mina kära vänner på 2 hjul....tänk efter nästa gång. Bara för att ni har valt ett liv som cykelburna miljövän-estet-sandalåtervinnande-konstutställningbesökande-ekologiskt-och-politiskt-korrekta-homogayfitthorluder, så innebär det inte att era små anmärkningar på vilken del av gång/cykelbanan jag använder passerar obemärkt förbi.
Nästa gång ni tror att ni har företräde, när ni cyklar över ett övergångsställe, så kanske det är just jag som passerar där. Och jag lider av kronisk tidsbrist, och respektlöshet för mina medmänniskor. Allra helst dom som cyklar.
Isig lyxkryssare vid Lilla Bommen
De här båtarna åker ingenstans på ett tag
Oprah-huset
Bockkranen i cyberbelysning, och svinbilliga lägenheter bakom. 
Den gamla betongklumpen är något snyggare när det är mörkt ute
Novotel, och några fåglar med ballar av stål
Sankta Birgittas Kapell
Adolf Edelsvärds gata i vinterskrud
